Det som firas och det som överlevs

Högtiderna sköter sig själva. Det är resten som behöver en bok.

För det mesta som är värt att märka ut i ett liv står inte i kalendern. Ingen har bestämt att man ska fira att uppsägningstiden gick ut, att lådorna äntligen är uppackade, eller att någon orkade göra det jobbiga samtalet.

Tre sorters tillfällen

Det som firas är enklast och minst intressant. Förlovningar, examina, nya jobb. Här vet alla redan vad man gör, och boken behöver bara påminna om att flaskan ska vara kall och att ingen mår bra av att vänta på ett tal.

Det som passerar är underskattat. Sista arbetsdagen på ett ställe man inte kommer att sakna. Att bilen såldes. Att en lång period av något jobbigt tog slut utan att någon utropade det. Ingen ordnar fest för sådant, och det är precis därför det behöver en flaska.

Det som överlevs är svårast att skriva om utan att bli klumpig. Men bubbel har en egenskap som är användbar i tunga stunder: det går inte att dricka högtidligt av misstag. Kolsyran gör något med tempot. Man kan sitta med ett glas hos någon som har det svårt utan att glaset kräver ett samtalsämne.

En sak att inte göra

Spara inte en flaska “till när det blir bättre”.

Det är samma fälla som i kapitlet om tisdagen, fast allvarligare. Perioden som skulle bli bättre blir det ofta, men gradvis och utan startskott — och då finns det ingen kväll där man tänker nu. Flaskan står kvar.

Öppna den i mitten av det som är jobbigt i stället. Inte för att fira. Bara för att markera att kvällen räknas den också.