Kapitel 4
Svenska ursäkter
Valborg, midsommar, kräftor, jul — fyra tillfällen ett år
Svenska högtider är i grunden ett schema över godkända skäl att dricka. Det är inte en anklagelse — det är en av de mer sympatiska sakerna med kulturen, att vi bakat in tillåtelsen i kalendern så att ingen behöver be om den.
Fyra av dem tar bubbel, och en av dem har vi siffror på.
Midsommar är mätbar
Systembolagets egen försäljningsstatistik visar att mousserande vin ökar med 86 procent under midsommarveckan jämfört med en snittvecka — från omkring 150 000 till 279 000 liter.
Det är inte en känsla eller en tradition som någon påstår. Det syns i kassan.
De andra tre
Valborg är årets första utomhusdryck, ofta i för tunna kläder och alldeles för tidigt på dagen. Det är också den enda högtid där man dricker medan man tittar på en eld man inte tänt.
Kräftskivan är den kväll då monopolet uttryckligen håller med dig: Systembolaget rekommenderar själva torrt till halvtorrt mousserande till kräftor och skaldjur, och nämner cava vid namn som ett tryggt val. Det är ovanligt att ha statens stöd i en smakfråga.
Nyår är det enda tillfälle där bubbel inte behöver motiveras för någon, och därför också det minst intressanta. Alla gör redan rätt. Boken har inget att tillföra utom uppmaningen att köpa flaskan i förväg, eftersom raden på nyårsafton är ett straff man ådrar sig själv.
Julen är komplicerad
Julbordet är svårt för alla viner. Det är salt, sött, syrligt, fett och rökigt på samma tallrik, och nästan varje enskilt vin krockar med något.
Torrt mousserande klarar sig bättre än det mesta — men kapitlet om mat är ärligt med hur tunn faktagrunden är på den punkten, och det gäller här också.