Vi visste inte att vi var bäst

Det finns en bild av svensken vid dryckesdisken som är svår att skaka av sig. Vi står där i det kalla ljuset, mellan hyllorna, i ett land där staten säljer vinet och kassören frågar efter legitimation. Ingen tänker “finsmakare”. Man tänker fredag.

Men siffrorna säger något annat, och de kommer inte från oss.

Etta i världen

Cavas egen branschorganisation, DO Cava, publicerar varje år vem som köper vad. I den översta klassen som finns — Cava de Paraje Calificado, druvor från en enda namngiven vingård, minst trettiosex månader på jästfällningen — ligger Sverige först i världen. Inte femma. Etta.

I klassen under, Reserva, är vi tvåa efter Belgien. Totalt sett är Sverige den fjärde eller femte största exportmarknaden för Cava, beroende på år.

Det märkliga är inte att vi dricker mycket. Det är att vi dricker uppåt. Ett land med tio miljoner invånare och statligt inköpsmonopol köper mer av världens finaste Cava än Spanien exporterar till någon annan.

DO Cava skriver själva, i sin rapport, om “det utomordentliga mottagandet i en monopolistisk marknad”. Man anar en viss förvåning.

Vad det betyder

Två saker, och de drar åt olika håll.

Det första är enkelt: någon på Systembolagets inköpsavdelning har gjort ett bra jobb, och tusentals svenskar har utan att prata om det byggt en smak för torrt, lagrat, spanskt bubbel. Det är en tyst kollektiv bedrift.

Det andra är att vi inte vet om det. Ingen går omkring och tänker att hen är del av världens mest kräsna bubbelpublik. Vi tänker att vi köper något billigare än champagne.

Och det är där den här boken börjar. Inte i att lära dig något om Spanien, utan i att berätta något om dig.

Boken har en åsikt

Den är enkel: bubbel ska inte förtjänas.

Det finns en föreställning om att mousserande vin kräver en anledning — ett kontrakt, en förlovning, ett nyår. Så står flaskan i kylen och blir ett år äldre medan livet pågår utanför.

Den här boken är uppbyggd kring tillfällen i stället för recept, och de flesta av dem är inte högtidliga. En tisdag. En paus mitt i en utställning. Ett samtal som behöver någonstans att ta vägen.

Vi kommer också att gå igenom vad Cava faktiskt är, varför champagnen ser ner på den, hur bubblorna fungerar, och varför man öppnar en flaska med sabel genom att slå och inte skära.

Men grundtesen står här: du är redan bra på det här. Du behöver bara sluta vänta på ett skäl.